jagjagjagochvi

Jag vet inte riktigt hur jag skall göra. Skall jag leva på ytan och vara så glad jag känner mig då jag inte tänker efter för mycket? Eller ska älta den här jävla skiten?

Jag är glad och mår bra.

Men framåt kvällen när jag skall lägga mig, eller om jag tar och stannar upp lite

under dagtid så smyger det jobbiga fram.

Jag skulle kunna gråta på en halv sekund.

Känns så jävla jobbigt just nu.

Usch, det känns inget roligt.

Dumma äckliga jävla människa.

Han fyller mig med hat.

Fan vad jobbigt det känns, jag vet inte hur jag skall orka igenom en vårdnadstvist.

Flera månaders kämpande, rättegång och allt vad det innebär.

Känner mig totalt jävla maktlös.

Han påstår att han känner sig maktlös.

Skulle han ha tänkt på innan han petade i sig alla jävla droger. 

Det hade inte behövt vara något problem alls.

Hans handlingar har satt oss alla i den här värdelösa situationen.

Vi skulle kunna köra på varannan vecka, men nej, drogerna lockade mer.

Nu låter jag jävligt bitter, det är alltför lätt att hamna i det (bitterheten).

Jag borde inte gnälla över saker som jag inte kan göra något åt.

Så, då släpper vi det för nu.

 

Om vi bortser från allt det jobbiga med den personen, så är livet underbart.

Jag älskar mina N och min M.

Glad över mina vänner, jobb, lägenhet.

Jag trivs just nu. Jag får livet att funka. Jag gläds över både de stora och de små sakerna som gör livet värt att leva. En av de små sakerna är "Partaj", skall kika på det nu...