Några tankar
Jag älskar mitt liv.
Det som betyder allra mest är relationerna i livet.
Mina underbara barn.
-De är glädjen i mitt liv, de är mitt liv!
Mina vänner.
-Å, det är ni som gör livet värt att leva, jag delar min glädje och sorg med er.
Fina N.
-Helt underbar karl. Cypernresan gjorde inte saken lättare, jag bara fortsätter att falla och det känns helt jävla underbart! Jag är förälskad. Känns för det mesta bra, bättre än bra! Men ska jag vara helt ärlig så är det även ibland lite läskigt. Läskigt att jag har dessa underbara känslor. Läskigt för att...jag vet inte. För att kärleken inte lämnar några garantier?
Familjen.
-Har spenderat dagen med mamma, storebror och hans familj.
Det var trevligt.
Mammas och min relation, tar det för vad det är.
Vi har väldigt roligt när vi ses, jag har inga som helst hämningar (heter det så?) gentemot henne.
Berättar vad jag känner för N osv.
Sen är hon den människa som känt mig längst av alla jag vet :-)
Finns ju hur mycket minnen som helst att prata om.
Och min storebror, det är så fint att se hur hans dotter tittar på honom, sin pappa, han tar upp henne i famnen och håller om henne. Min storebror, som varit minst sagt stökig, har gått och blivit familjefar. Kul att se!
Förutom relationerna runt omkring en så är det upplevelser som gör livet värt att leva.
Cypern var en veckas gudomlig njutning!
Njutning som inte går att beskriva i ord. Att få spendera en vecka hos N, vilket innebär att få vara nära, somna intill honom, vakna upp bredvid honom, äta frukost tillsammans, bada i poolen tillsammans, duscha tillsammans...
...sitta och mysa på balkongen, gå på restaurang, kolla på film, hålla handen, se varandra i ögonen, prata...jag kan fortsätta hur länge som helst.
Han är den som existerar i mitt huvud, vart jag än går, så finns han här hos mig. Kär? Ja!
Så vad har vi kommit fram till, att jag gillar livet.
Varför?
För att jag har underbara människor runt omkring mig, och för att jag gör saker, stora som små.
Men inte bara det.
Jag gillar mitt jobb.
Jag älskar min lägenhet.
Jag gillar det faktum att jag har en bil (som gjorde det möjligt för mig att köra till och från Arlanda, köra till S-tälje och Strängnäs idag, samt gjorde det möjligt för mig att storhandla)
Nu låter det som att det är massa materiella ting som gör livet bra, så är det inte, det viktigaste är som sagt folket runt omkring, och att jag och dessa människor är friska och mår bra.
MEN jag skulle ljuga om jag säger att lägenhet, bil, kläder, pengar osv inte har någon betydelse.
Klart att det spelar in.
Just nu känns det otroligt bra.
Det enda jag kan klaga på är att jag saknar!
Men om dryga månaden så ses vi igen. Längtar efter den dagen.
Känns som att jag kanske borde vara nöjd.
Men mersmak är vad denna resa lämnade efter sig.
Tacksam är jag iaf för några fantastiska dagar tillsammans.
Det som betyder allra mest är relationerna i livet.
Mina underbara barn.
-De är glädjen i mitt liv, de är mitt liv!
Mina vänner.
-Å, det är ni som gör livet värt att leva, jag delar min glädje och sorg med er.
Fina N.
-Helt underbar karl. Cypernresan gjorde inte saken lättare, jag bara fortsätter att falla och det känns helt jävla underbart! Jag är förälskad. Känns för det mesta bra, bättre än bra! Men ska jag vara helt ärlig så är det även ibland lite läskigt. Läskigt att jag har dessa underbara känslor. Läskigt för att...jag vet inte. För att kärleken inte lämnar några garantier?
Familjen.
-Har spenderat dagen med mamma, storebror och hans familj.
Det var trevligt.
Mammas och min relation, tar det för vad det är.
Vi har väldigt roligt när vi ses, jag har inga som helst hämningar (heter det så?) gentemot henne.
Berättar vad jag känner för N osv.
Sen är hon den människa som känt mig längst av alla jag vet :-)
Finns ju hur mycket minnen som helst att prata om.
Och min storebror, det är så fint att se hur hans dotter tittar på honom, sin pappa, han tar upp henne i famnen och håller om henne. Min storebror, som varit minst sagt stökig, har gått och blivit familjefar. Kul att se!
Förutom relationerna runt omkring en så är det upplevelser som gör livet värt att leva.
Cypern var en veckas gudomlig njutning!
Njutning som inte går att beskriva i ord. Att få spendera en vecka hos N, vilket innebär att få vara nära, somna intill honom, vakna upp bredvid honom, äta frukost tillsammans, bada i poolen tillsammans, duscha tillsammans...
...sitta och mysa på balkongen, gå på restaurang, kolla på film, hålla handen, se varandra i ögonen, prata...jag kan fortsätta hur länge som helst.
Han är den som existerar i mitt huvud, vart jag än går, så finns han här hos mig. Kär? Ja!
Så vad har vi kommit fram till, att jag gillar livet.
Varför?
För att jag har underbara människor runt omkring mig, och för att jag gör saker, stora som små.
Men inte bara det.
Jag gillar mitt jobb.
Jag älskar min lägenhet.
Jag gillar det faktum att jag har en bil (som gjorde det möjligt för mig att köra till och från Arlanda, köra till S-tälje och Strängnäs idag, samt gjorde det möjligt för mig att storhandla)
Nu låter det som att det är massa materiella ting som gör livet bra, så är det inte, det viktigaste är som sagt folket runt omkring, och att jag och dessa människor är friska och mår bra.
MEN jag skulle ljuga om jag säger att lägenhet, bil, kläder, pengar osv inte har någon betydelse.
Klart att det spelar in.
Just nu känns det otroligt bra.
Det enda jag kan klaga på är att jag saknar!
Men om dryga månaden så ses vi igen. Längtar efter den dagen.
Känns som att jag kanske borde vara nöjd.
Men mersmak är vad denna resa lämnade efter sig.
Tacksam är jag iaf för några fantastiska dagar tillsammans.
Kommentarer
Trackback
