jagjagjagochvi

Jag ska se bra ut, fixat hår och smink.
Ha snygga kläder.
Matcha.
Hålla mig i trim.
Träna regelbundet.
Ha fina naglar, helst nymålade, inte bortskavt naggellack.
Äta sunt och nyttigt.
Laga mat, varierad kost.
Tänka på utgifter, planera mina köp.
Planera min tid.
Tiden skall räcka på morgonen att göra i ordning mig själv och mina barn.
Kläder/tandborstning, har vi med oss allt? Matlåda, gympakläder, lapp och frukt till skolan osv?
Jag skall hinna i tid till dagis och jobb, se till att N kommer i tid till skolan.
Sköta mitt jobb, vara trevlig och hjälpsam på jobbet. Gå på möten då vi har såna på jobbet.
Men även då det är möten på fritiden, föräldramöte, dagis, skola och fotboll.
Utvecklingssamtal.
Jag förväntas planera inköp, handla och laga mat.
Hålla undan här hemma, diska och tvätta dagligen.
Och sen detta ständiga plock!
Jag ska vara en glad, mysig och omtänksam mamma som har tid för mina barn.
Tar mig tid att lyssna.
Göra läxor med den ena.
Även vara en fotbollsmorsa 2-3 gånger i veckan.
Det var lite vardag, jobb och familj.
Utöver detta så skall jag vara social med mina vänner i telefon eller i verkliga livet.
Jag skall baka och planera kalas.
Det skall med matsäck till utflykt i skolan.
Det skall fixas med bil så att den går igenom besiktningen.

Förlåt om jag spyr galla just nu.
Men alla dessa krav/vill/måsten.
Jag är så överdriven jag vet.
Jag skulle göra saker och ting så mycket enklare, men jag har alla dessa krav på hur jag vill att det skall vara.
Jag vill ju laga en middag från grund.
Jag vill se bra ut, inte som en tvåbarnsmorsa som slutat bry mig.
Jag vill ha att ett välvårdat hem.
Jag vill kunna träna 2 ggr i veckan utan att känna stress.
Jag vill att allt skall flyta på och bara funka.
Men så går det inte till.
Det krävs viss planering och ibland blir jag tokig på den.
Känner ibland för att bara släppa allt.
Pallar inte trycket.
Förväntningarna, som jag har på mig själv.
Men även som andra har på mig.

7 arbetsdagar kvar, sen en veckas semester.
Skall bli underbart!