Han

Jag längtar.
Så fruktansvärt mycket.
Jag känner.
Så fruktansvärt mycket.
Jag saknar.
Så fruktansvärt mycket.
Jag är så kär.

Två veckor kvar, sen är han här.
Värdelöst att gå och lägga sig själv.
När han borde ligga bredvid mig, känna hans närhet, hans läppar mot mina.
Men två veckor är inte lång tid.
Fast så här på kvällskvisten så känns det nästan outhärdligt.

God natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0