Kärlek

Kärleken är:

UNDERBAR, JOBBIG, FANTASTISK, OSÄKER, ALLT, KNEPIG, DET SOM GÖR LIVET VÄRT ATT LEVA, DE SMÅ SAKERNA HÄR I LIVET, ENORMA KÄNSLOR, PIRR I MAGEN, 100-PROCENTIG, OFÖRKLARLIG, VILLKORSLÖS, OÄNDLIG, DET SOM GER EN HUVUDVÄRK, KAN VARA NÅGOT SOM GÖR SÅ FRUKTANSVÄRT ONT, NUET, DÅTID, FRAMTIDEN, NÅGOT SOM GER DIG HOPP...

Jag bär på olika slags kärlekar.
Jag bär på en kärlek till mina barn.
En kärlek så stor som gör att jag skulle kunna gråta vilken sekund som helst.
Tänk att mina två varelser kommer från mig, två små liv, som jag är i full gång med att uppfostra och älska så mycket jag bara kan.
De är alldeles fantastiska.
Världens bästa tjej!
Världens bästa kille!
De två små människovalparna utgör mitt liv, de är mitt allt!

Jag bär även på en annan sorts kärlek.
Den är obeskrivlig.
Jag vill så gärna kunna skriva ner i ord hur härligt det känns, det finns vissa stunder, vissa ögonblick då jag njuter som mest. Men det är saker det inte går att sätta ord på.
Men kan ju göra ett halvhjärtat försök.
Ett exempel är när vi ligger i min säng, känner hud mot hud, han med ryggen mot mig och min näsa tryckt mot hans rygg, känna hans doft. Mina fingertoppar som smeker hans arm, hans manliga armar, hans mage, hela honom! Mmmm, fina. vackra, underbara människa!
Eller då jag ligger vilandes mot hans bröst, känner hans andetag, hör hur hans hjärta slår.
Stunder då vi bara ligger nära, hud mot hud, ingen stress, bara ÄR, just nu.
Stunder då jag ligger tryggt i hans famn.
De gånger han ligger i mitt knä i soffan, mina fingrar mot hans panna, genom hans hår.
Kärlek som gör att jag känner en längtan efter en annan person, som gör att jag längtar efter honom då han inte är här. En av de bästa sakerna som finns är att få somna tätt intill honom.
Vakna upp bredvid honom. 
Känna hans läppar mot mina.
Fan vad mjäkigt det här blev.
Mjäkigt eller djupt, beror på hur lätt man har att känna igen sig i det jag skriver.
Vi har inte kännt varandra särskillt länge, men redan finns det många fina härliga stunder som jag gärna vilar mina tankar på. Stunder som får mig att le och blir så här glad i hela kroppen då jag tänker på dem.

Så- länge leve kärleken...eller nåt...nu te och kaka i soffan!
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0