Relationer

Jag just nu.
Lycklig över mina nära och kära.
N, mina barn och mina vänner. Dem är jag lycklig över att jag har i mitt liv. Önskar att jag hade en annan relation till mina föräldrar än vad jag har. Försöker att inte tänka för mycket på det.

Önskar ibland att jag kunde sluta grubbla på allt hela jävla tiden. Tänk om jag kunde stänga av mina tankar. Sluta reflektera över allt.
Jag övar och övar.
Saker och ting som jag inte kan påverka är onödigt att lägga ner energi på.

******************************************************************************
I måndags tränade jag på lunchen, imorgon skall jag träna när jag lämnat dotter hos hennes far. Torsdag kör jag badminton efter jobbet och fredag danspass på lunchen. Fan vad kul! Förra veckan blev det ingen träning alls så det är skönt att köra en hel del den här veckan. M har fått infektion i örat pga örhänget, så hemma från jobbet idag och imorgon, för att hålla tussen på örat fuktig.

Ser verkligen fram emot fredag då blir det "Tolv Stockholm" för att tacka av min absolut närmsta kollega. Det blir roligt med trekamp.
Förra och denna vecka känns det som om jag och N inte setts så mycket, lite trist. Eller ganska mycket trist faktiskt.
Skulle jag få välja skulle vi bo ihop.
Nu är det inte jag ensam som fattar ett sådant beslut utan det är vi två om, tills han känner sig redo så bor vi särbo.
Då får man göra det bästa av situationen.
Jag är oerhört glad att jag har honom i mitt liv, han är min dröm.
Visst, vi blir osams och jag kan vara sur på honom. Men det är så förhållanden fungerar, de går upp och ner.
För det mesta är jag väldigt kär. Kan sitta och dagdrömma om denna fantastiska karl.



Det är nu över

Idag blev det klart.
Jag känner mig oroväckande oberörd.
Jag känner att jag behöver tid till att reflektera.
Det gick för lätt, helt plötsligt var umgängesfrågan löst?
Jag känner inte för att prata med någon, orkar inte prata, berätta.
Jag vill inte.
Det är som det är.
Vi har kommit överens och det skrivs en dom på det.
Så svart på vitt.
Inget mer tjafs, eller?
 
Hoppas att S och L sköter sig nu.
Det är det enda som spelar någon roll.
Funkar de som drogfria människor så kommer allt bli bra.
Det finns inga garantier på att de kommer hålla sig från skiten.
Men jag måste tänka att de kommer att vara drogfria.
OM det skulle vara något så är M så stor så att hon kommer att tala om det för mig.
Då och först då behöver jag fundera på what to do.
Men nu måste allt funka.

Mor och far

Jag känner för att vara lite nere just nu. Men bara lite. Känner för att beklaga mig. Men jag håller mig till att göra det här just nu.
Det är inte alls synd om mig egentligen. Det finns folk som har det riktigt tufft på ett eller flera sätt. Jag är inte en av dem. Jag tycker bara just nu att det är synd att mina föräldrar är som de är. Min pappa, jag saknar ord. Han är skyldig mig pengar, det förstör vår relation, eller det är en av de sakerna som gör att jag blir arg och irriterad på honom. Min mamma, jag tror inte att hon mår bra. Skall jag vara självisk så är jag irriterad på henne. Jag vill att vi skall ha en relation, men hon svarar ju inte när jag ringer. Jag ville planera påsken. Ibland önskar jag att de kunde vara lite mer "normala". Mor och far. Ibland är det skönt att få vara lite ensam så här på kvällen, lyssna på musik, slippa le, vara inställsam och glad. Få vara less om man vill. Men jag tänker ha det utagerat då jag vaknar imorgon bitti. Imorgon är en bra dag. Moa får alla-hjärtans-dag-present på morgonen. (Neo sover hos Matte, får sin present på eftermiddagen då han kommer förbi mitt jobb). Efter jobbet åker jag och lämnar Moa hos hennes faster, sen drar jag vidare till Nils på middag och vin. Skall sova där, skall bli skönt att slippa alla måsten för en kväll. Hemma finns det ju alltid tvätt, dammsugning m.m.
Jag är glad för det mesta. Nils och jag fungerar bra i detta nu <3.
Ungarna är gulliga för det mesta, jobbet funkar. Jag har mina mysiga vänner. Ser verkligen fram emot våren, hoppas det börjar hända lite saker då, lite AW, middagar och sådant skoj!

.

Snacka om att det går upp och ner.
Jag tycker mycket är jobbigt just nu samtidigt som jag emellanåt tycker allt är på topp.
Jag borde skita i det som är jobbigt och bara vara glad.
För det mesta tror jag att det är så jag gör.
Det finns alltid de som har det värre. Folk som har det tufft och jobbigt på ett eller annat sätt.
 
Jag har mina barn, vänner, pojkvän, lägenhet, bil, jobb, pengar och framförallt HÄLSAN.
Jag är lyckligt lottad och har det bra just nu.
Samtidigt som allt inte är tippptopp.
En del saker är väldigt jobbiga, oavsett om de är stora eller små så fungerar jag så att jag klurar mycket.
hade varit skönt om man bara kunde släppa allt och inte klura alls, men det är inte så jag fungerar.
Jag gillar inte att folk tar saker/människor för givet.
Man måste visa uppskattning för varandra.
Äh, nu orkar jag inte skriva längre. Jul om en vecka, och det känns faktiskt riktigt bra!
Ingen julångest här inte.
 

Foton

Lite foton kommer här. Varför? Kände bara för det, skriver bara en massa strunt för det mesta. Kikade igenom de tidigare inläggen häromdagen, kom på hur skojigt jag tycker det är att kika på lite bilder. Mycket roligare det än att bara läsa en massa text.
 
Nedan bild har vi mitt lilla Mums-troll när hon badar hemma hos min lillebror.
Jag redo för lite utgång med kärlek i den stora staden.
 
Min fina underbara med gitarren i sin hand.
 
Denna dag var det galapremiär på nya Bond-filmen "Skyfall"
 
Finaste skruttan i världen!
 
 

Vårda

Förhållanden är inget som bara fungerar av sig själv, per automatik.
Det är något man måste vårda ömt.
Inte alltid så lätt, men jag hoppas att vi båda skall klara av det på ett fint sätt.
För det jag känner är äkta kärlek för denna underbara människa!

Psykbryt

Usch jag mår inge bra.
Jag vill bara att det skall lösa sig snarast möjligt.
Fick ett psykbryt igår.
Jag vet inte vad som flög i mig.
 
För första gången i mitt liv känner jag att det är JAG som har gjort fel och ber om förlåtelse.
Ingen bra känsla.

Jag mår inge bra

Usch, jag känner mig helt jävla maktlös.
Just nu är jag ledsen.
Känner inte att det finns någon som orkar höra på mitt gnäll.
Därför skriver jag här istället.
Jag mår inge bra, jag mår skit.
Och jag är fylld av hat.
Jag har väntat ändå sen igår vid 18-tiden på att denna stund skall komma.
Den här stunden så jag får sitta uppe alldeles själv och bara låta tårarna falla.
 
Jag uppriktigt hatar min dotters pappa.
Jag kan tänka och säga att han inte skall få ta min energi, men jag kan inte släppa det.
Kommer det alltid vara så här jävla jobbigt?
Kommer jag få ensam vårdnad? Och kommer det bli annorlunda om jag  får ensam vårdnad?
Det här finns i min skalle hela dagarna.
Jag vill bara berätta om och prata med folk om det här.
Jag får påminna mig själv om att fråga hur andra har det.
Otroligt jävla själviskt känner jag mig.
Hoppas bara jag aldrig blir lika självisk som honom.
 
Äckliga jävla droger.
Jag vet inte om det går att skylla på drogerna i hans fall, han är helt väck som människa.
Han har sjunkit till så låg nivå, med sig dit drar han mig, jag både skrek på honom och slängde på luren igår.
Hur moget är det då? Men han provocerar mig.
 
Jag känner mig 50/50.
 
Jag mår ju bra förutom all den här skiten.
Jag vet inte om jag tillåter mig att må tillräckligt dåligt på dagarna av allt detta.
Men det vill jag ju inte heller.
Jag är en positiv människa, glad på dagarna.
Det måste ju vara det bästa, att jag fokuserar (försöker) på bra saker på dagarna.
Och vill jag släpäpa ut ilska/frustration så kan jag göra det så här på kvällen.
 
Kan inte vara så kul för folk i min omgivning att höra om detta varje dag.
Speciellt inte min kärlek :-( samtidigt som han skall finnas här för mig när jag behöver honom.
 

Som vanligt less på puckot, annars är livet på topp!

Jag vet inte riktigt hur jag skall göra. Skall jag leva på ytan och vara så glad jag känner mig då jag inte tänker efter för mycket? Eller ska älta den här jävla skiten?
Jag är glad och mår bra.
Men framåt kvällen när jag skall lägga mig, eller om jag tar och stannar upp lite
under dagtid så smyger det jobbiga fram.
Jag skulle kunna gråta på en halv sekund.
Känns så jävla jobbigt just nu.
Usch, det känns inget roligt.
Dumma äckliga jävla människa.
Han fyller mig med hat.
Fan vad jobbigt det känns, jag vet inte hur jag skall orka igenom en vårdnadstvist.
Flera månaders kämpande, rättegång och allt vad det innebär.
Känner mig totalt jävla maktlös.
Han påstår att han känner sig maktlös.
Skulle han ha tänkt på innan han petade i sig alla jävla droger. 
Det hade inte behövt vara något problem alls.
Hans handlingar har satt oss alla i den här värdelösa situationen.
Vi skulle kunna köra på varannan vecka, men nej, drogerna lockade mer.
Nu låter jag jävligt bitter, det är alltför lätt att hamna i det (bitterheten).
Jag borde inte gnälla över saker som jag inte kan göra något åt.
Så, då släpper vi det för nu.
 
Om vi bortser från allt det jobbiga med den personen, så är livet underbart.
Jag älskar mina N och min M.
Glad över mina vänner, jobb, lägenhet.
Jag trivs just nu. Jag får livet att funka. Jag gläds över både de stora och de små sakerna som gör livet värt att leva. En av de små sakerna är "Partaj", skall kika på det nu...
 
 
 

Lite ledsen, men det känns ändå okej.

Lite nere.
Less på det manliga könet.
Ibland önskar jag att det skulle vara enkelt.
Det är framförallt Moas pappa som gör att allt känns så hopplöst.
Idiot. Men sonens pappa är som han är också :-(
Utöver det så funderar jag ibland på om jag och mitt hjärtas prins vill samma sak eller inte. Hm, svårt att säga. Men jag förstår inte alls hur han tänker, och han förstår nog inte heller hur jag tänker. Så då har vi ju det gemensamt iaf.
Jag är ute efter en partner där jag är nr 1. Jag vill att min partner alltid, jämt och ständigt skall finnas där för mig då jag behöver honom. Utan att jag skall behöva känna att jag är till besvär. Jag skall inte ens behöva be om tröst och stöd. Jag är ute efter en person som hellre spenderar sin fritid med mig än utan mig. Inte allt för udda krav?

Semester

Just nu har jag semester.
En otroligt lugn semester som inleddes med VAB då Moa fick vattkoppor på torsdagskvällen.
Så första delen av förra veckan plockade jag ut VAB:dagar istället för semester.
Det gör inte så mycket för vi passade på att åka till Södertälje för att hälsa på mamma. Vi drog dit på måndagen, blev bjudna på tacos, fikade och pratade på kvällen. Ungarna passade på att bada i badkaret.
Moa hade ganska många prickar på kroppen, de verkade klia lite de första dagarna men sen var det lugnt. Hon var lika pigg som vanligt. På Tisdagen var vi ute och lekte lite och njöt av solen.
Åt lunch hos mamma sen drog vi hem på eftermiddagen.
I onsdags var vi på Årsta havsbad.
Torsdagen blev det Gröna Lund, jag barnen och Nils.
Vi hade en jättemysig dag.
Torsdagen följdes av en mysig helg, en barnledig sådan.
I fredags blev jag och Linda bjudna på kantarellsoppa och vin m.m.av Sara i Nynäshamn.
Efter middagen satt vi på "Aya beach club", lite utomlandskänsla på det stället.
Sov hos Nils den natten.
På lördagen tog jag och Nils en Mojito på Långbro värdshus, sen middag på pappa grappa (el liknande, minns inte riktigt namnet) med några av hans jobbarkompisar innan vi drog till ett ställe på Söder där det var bröllopsfest.
Sov hos Nils den natten också...och natten till måndagen.
Även Moa sov där då.
Åå, jag älskar Nils närhet.
Min kärlek till Nils är en av de finaste saker som finns här i världen.
Just nu är han ute på sjön(havet) med sin pappa och syster.
Kommer inte träffa honom på flera dagar, det suger.
För jag älskar att spendera tid med honom.
Önskar ibland att vi skulle bo ihop men min lägenhet är för liten och jag känner mig inte redo att offra min lägenhet än. Jag älskar min lägenhet och vill ha kvar den, bo kvar i den. Och han har nyligen köpt sin lägenhet så jag förstår att han vill bo kvar där.
Nog om det- åter till semestern.
Igår var jag, Neo, Moa och Helena på Årsta havsbad.
Idag åkte jag och barnen till Rudan där vi lekte och åt köttbullemackor, sen var vi i Haninge centrum, tog en fika på Mc´Donald´s och shoppade lite.
Imorgon tänkte vi åka till Skansen.
På torsdag blir det kanske leklandet Kaatach i Tyresö. Om min trasig bil är hel då.
Björn hjälper mig med den, byter ut den övre kylarslangen som har spruckit.
 
Hur är livet annars då?
För det mesta väldigt bra faktiskt.
Friska glada barn.
Jag mår fint.
Trivs otroligt bra ihop med Nils.
Blir fortfarande less på Moas pappa titt som tätt men det är något jag försöker leva med.
 
Tror inte att jag bloggat något efter London.
Det finns så mycket att skriva om London, vilken grymt bra weekend vi hade där.
Sol, värme, närhet, shopping. Den resan hade inte på något sätt kunnat vara bättre.
 
Nu måste jag kolla på sista avsnittet av "Project runway allstars"
 
 
 

ARG

Det är inte shysst.
Han har förstört så jävla mycket.
Jag känner mig nedstämd varenda kväll då jag inte har sällskap.
Jag är så ARG.
Och ledsen.
Jag klarar inte av att prata med honom.
Hata droger!
Jag brukar vara en glad och positiv tjej, det känns som att han har förstört en del av mig.
Jag kan inte sluta vara så arg.
Usch, äckliga, vidriga människa!
Normalt sett brukar jag kunna tänka att jag inte tänker lägga ner så mycket av min energi på
någon som är så ond.
Men jag kan inte låta bli att vara arg, det går inte.
Fast det är värst på kvällarna.
Jag vill bara att det här skall vara över.
Soc-utredningen skall iaf vara klar om 4 månader...jag vill inte vara med om det här.
HAN har satt oss i den här situationen.
Fy faan.

<3

Jag älskar Nils.
Jag bär på så mycket kärlek.
Vi känner mig nykär, det har ändå gått ett tag nu. Det är snart ett år sedan vi träffades.
Men det är klart, det blev ju inte så intensivt i början med tanke på att vi befann oss i olika länder.
Det är fortfarande inte så intensivt. Om man fågar mig i allafall.
Vi ses några gånger i veckan.
Jag får inte nog av honom, det är väl bra betyg?
Jag mår bra av honom.
Jag skulle kunna ge honom sjuhundrafemtiotvå pussar eller liknande :-D
Ikväll ska vi ha en myskväll med plockmat och rödvin.

Kärleken är fin, kärleken är underbar.
Två av mina vänner har gått och skaffat partners de senaste två månaderna och jag är så väldigt glad för deras skull.

Förutom all kärlek och allt det underbara så innehåller mitt liv lite skit just nu, men inget jag tänker lägga ner tankar och energi på just nu.

Kärlek är den bästa medicinen

Mmmm.
Glad och lycklig.
Känner kärlek, känner lycka.
Nils är alldeles underbar.
Jag känner verkligen sann kärlek.
Just nu är jag så lycklig så att jag skulle kunna gråta, rubbat? Jaa.
Några grejer som bidrar till att min kärlek bara fortsätter att växa för Nils:
* Han dansade med mig när vi var ute igår
* Han säger att jag är söt fast jag då är helt osminkad
* Han lagade middag åt oss idag, god mat, jag kunde bara softa i soffan med Moa under tiden
* Jag faller när han och Moa busar, när jag ser att Moa gillar honom. Vi dansade runt här i vardagsrummet tidigare idag. Jag uppskattar verkligen de små sakerna i livet. För mig är det sånt som förgyller vardagen.


Igår blev det utgång.
Helena och jag drog in till Söder och satte oss på Kvarnens uteservering.
Nils kom dit sen.
Fortsatt alkoholintag på 54, blev till och med dans, hade en riktigt rolig kväll.
Tog sista tåget hem.

Sista veckan har varit otroligt jobbig.
Jag har varit ledsen, arg och besviken.
Möte hos soc i Fredags, usch.
Men strunt i det nu. Jag tänker i detta nu fortsätta tänka positivt och vara glad.

Imorgon skall mamma hämta Moa på dagis vid 12.30.
Jag jobbar som vanligt så hem och laga middag till oss efter jobbet.
Sen går vi till majbrasan.
Mamma sover här imorgon det blir skoj.
En ledig tisdag sen-underbart!


På topp för att sedan ta ett kliv ner

Jag borde läsa boken "Personlig försäljning", men usch känner inte för det.
Jag har läst lite iaf.
Men det finns så mycket annat jag hellre pysslar med.
Som att sitta och filosofera för mig själv, och lyssna på musik.
Men jag måste ha läst klart den här boken om en vecka då jag ska på säljskola...jaja, jag ska...

Jag är sämst på att blogga.
Jag har så himla mycket som rör sig i skallen så jag behåller det där istället känner jag.

Måste säga att jag har haft den bästa påskhelgen någonsin!

Nej fan jag pallar inte skriva.
Jag klurar hellre i mitt huvud.

Jag känner mig bäst.
Jag tränade idag, frigjorde en massa härliga endorfiner kändes det som.
Jag kände en sådan obeskrivlig lycka efter träningen.
Kändes som om allt var på topp.
Just nu känns det inte riktigt så, men man kan ju inte alltid vara på topp.

RSS 2.0